Riksbanken sänker räntan och folk tycker det är en bra idé

Det finns dagar som jag undrar om jag är galen, eller om det är så att det är världen som är galen. Idag meddelade riksbanken att man sänker reporäntan till 0,25%, en sänkning på hela 0,25 procentenheter. Sänkningen i sig är inte så stor och kommer antagligen inte ändra kostnader särskilt mycket för en bostadsägare och företag kommer fortfarande inte få låna. Trots allt detta verkar vissa tycka det är en bra idé.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja men att tycka att en räntesänkning ner till i princip nollränta är att ta sitt ansvar är som att tycka att man bör ge alkohol till en alkoholist; alltså ingen bra idé. Den största anledningen till detta är att folk tar chansen och mycket välbehövliga krediter går till konsumtion istället för investeringar. Vad jag menar detta är att de som just nu får låna pengar är inte de vi helst ska låna ut till; pengarna går för ögonblicket till huslån INTE industrin. Det kommer inte att ändras bara för att vi sänker räntan lite till.

Det finns också ett moraliskt ansvar som gör räntesänkningen förkastlig; KPI må vara lågt men KPIX och KPIF är inte LÅGT. Detta innebär att de som har levt ett liv i lyx på lån, haft en bra villa, vovve och volvo får sina lån betalda av hyresgäster vilka ofta är låginkomstagare. Detta innebär alltså att den ensam stående mamman i betonghusen i bergsjön ska betala för höginkomstageren i ögryte. Detta sker då den underliggande inflationen ligger bra mycket över styrräntan; det enda som håller nere KPI är ironiskt nog den sänkta räntan och lägre energikostnader (läs bensin). Vilket för den ensam stående mamman i bergsjön INTE är några större utgiftsposter, det är däremot mat vilket stiger i pris samt hyran som antagligen också höjs. Vi har alltså skapat omvänd socialism i det här landet, vi ger från de fattiga till de rika (brukar också kallas fascism).

Nu har vi gått igenom det moraliska och lite samhällsekonomiska, nu kommer den avslutande poängen. Det som skapade den finanskris vi har haft, var inte bara girighet från storbanker i USA; det var också Alan Greenspans låga ränta som byggde upp en bostadsbubbla som när den sprack skickade svallvågor över hela världen. Sverige har också haft en bostadsbubbla, den tog knäcken på både vår valuta och vår stadsbudgett och slutade med tusen miljarder i skuld och ett förlorat 90-tal. Nu hyllar vi alltså en finanspolitik som kan om allt går fel skapa exakt samma bostadsbubbla som igen!

Den dagen jag får se en ända svensk politiker som tänker längre än till nästa val ska jag bli mycket lycklig.